truly, madly, deeply..

Igår fick jag mig en tankeställare, om vad jag egentligen har och vad jag inte har, och var som verkligen spelar roll.
Det som man ständigt suktar efter är egentligen bara smått skit, ytliga saker, prylar.
Medans det som man egentligen redan har, är riktigt stort i jämförelse.
Ett eget hem ett jobb och framförallt jag har någon.
Denhära någon som alla letar efter, den någon som alla hoppas på att hitta.
En någon som tar vissa en hel livstid att hitta.
Den någon som man känner att man vill leva sitt liv med.
Den, den har jag.
Det måste vara det mest värdefulla av allt.
Inga skor, prylar eller kläder kan mäta sig med den någon.
En någon som ställer upp i vått och torrt, på sitt eget lilla vis.
Att faktiskt ha någon som kommer hem på kvällen, även om denne någon kanske kommer timmar för sent.

Denne någon kommer ju faktiskt, hem, till mig varenda kväll, 365 dagar om året och har gjort det de senaste åren.
En någon om man vaknar bredvid varje morgon, som kanske ligger alldeles för nära dig så du vaknar alldeles varm och irriterad.
Men fundera då, denne någon vill ju vara nära dig.
Denne någon tycker om dig, precis som du är osminkad och ful, i din allra största slappaste och fulaste sovtröja, för det är du.
Att kanske en t-shirt som ligger slängd på stolen i sovrummet, inte spelar så stor roll.
Att sluta försöka förändra och bara acceptera, denne någon tycker om dig för den du är, svårare än så är det inte, att bara vara den man är.
Att inte hänga upp sig på detaljer och se det fina i allt istället.
Som när denne någon med alldeles skitiga händer i bilen på väg hem från jobb, tar din hand och håller den hårt.
Häng inte upp dig på att denne någon är skitig närmare bestämt alldeles svart om händerna, förstå istället budskapet som just din någon vill förmedla.

Försök inte att skapa din perfekta någon, den finns redan där, man måste bara öppna ögonen och se det som redan finns.