Nu har jag äntligen tid att sitta ner en stund.
Ikea är avklarat, här är undanplockat efter gårdagens bravader,
flickorna ligger och sover på sängen, andreas är iväg.
Helt underbart, bara jag mina pyjamasbyxor och en enorm kopp te.
En perfekt återhämtningssöndag.
På ikea blev det lite ljus och ljuslyktor, perfekt för sommarkvällar på
uteplatsen.
Köpte även två gammaldags saftflaskor, deas har ju tjatat så om att göra
fläderblomssaft själv,
så vi får väl se nu till sommaren.
Vidare har jag absolut ingen som helst aning om när jag kommer jobba igen,
som tur var hade jag många timmar denna månaden,
så jag börjar nästa med 20 timmar innestående.
Känns jävligt skönt nu, när det är kaos på flygplatsen.
Skulle egentligen varit på fest igår hos två av tjejerna på jobb,
men jag hade så kul hemma så jag kom aldrig iväg :/ typiskt mig.

Igår i allt tumult hittade sig Asta en mysig plats att dra sig tillbaka på.
Lilla knäppisen.
Nåväl, det blir nog i alla fall möte imorgon på jobb.
Nu väntar jag bara på att det skall bli mörkt så att jag kan få tända
mina nya ljuslyktor.
Ska tvätta ikväll också, fan vad kul.
Men ett måste dock.
För någon dag sedan var jag hos mammisen, hon slingade mitt hår.
Och med tanke på mitt pressade schema, så var jag tvungen att slå två flugor i en smäll.
Jag fick tvätta mina jobbe kläder hemma hos mammisen, eller ja.. mamma tvättade dem.
I och för sig har jag utslag, för mamma har comfort det tål inte jag,
men fy vad skönt det var att ha på sig "mamma-tvättade-kläder" de luktar på ett speciellt sätt.
Ja okej de luktar mamma.
Och nej nu behöver ni inte sitta och flina och tänka "aaawe kim saknar mamma"
För det gör hon inte!
Okej ibland, men inte så jag tänker flytta hem.
Men ha någon som störar sig med en när man sitter hemma själv.
Nu gör ingen det, hon kanske kan tänka sig att komma hit och göra det för
en liten slant i veckan.
Kanske skulle lagt fram det som ett förslag, undra om hon hade nappat...?!
Det jag saknar mest är nog att kunna prata med någon och seröst bolla ideér och så med,
klart jag kan ju göra det med deas, men avstår helst.
Han lyssnar mest.
Mamma blir arg med mig, och skriker och svär med mig.
Och verkligen lever sig in i mina problem (både på gott och ont)
Det är väl det man saknar mest.
Att när som helst kunna göra det.
Det kan jag ju nu med, men nu är det så mycket annat man ska hinna med,
så det blir en andrahands prioritering...
nu ljuger jag fy fan... det blir snarare en trettiofjärdehands prioritering.
Trorjag måste sätta det på min lista över "saker-som-måste-flyttas-högre-upp-på-prioriterings-listan" listan.
Jag har ingen sån lista.
Men det lät bra.
God kväll.